Ingrids och min semester 1972.
Vi hade en begagnad, mörkblå Volvo Amason Sport med ett slags plastsäten, men i bra skick. Bilen hade en kraftig B18-motor med dubbla SU-förgasare.
Stena lines färjor från Göteborg till Kiel var det naturliga första valet. Avresa 7 juli. För säkerhets skull hade vi med oss tält, luftmadrass och tältsäng och sovsäckar – som vi aldrig använde. Vi övernattade där vi hittade något bra ställe att övernatta på – inget beställt i förväg!
Färjan tog oss direkt ned till kontinenten. Vi åkte via Nederländerna och Belgien till Paris som en ren transportsträcka. I Paris besökte vi Louvren, Notre Dame, Eiffeltornet, Montmartre och slottet i Versailles mm.
Därefter fortsatte vi mot spanska gränsen vid Irun och vidare mot Torrelavega vid Santander. Vi besökte den berömda grottan vid Altamira som man då kunde gå ner i och se på de fantastiska målningarna på väggarna i grottan. Numera är den avstängd för vanliga turister.
Färden gick sedan mot Santiago de Compostela men vi stannade på ett par ställen innan dess, Gijon och Villalba där vi övernattade på de kända paradorerna.
Katedralen och klostren i Santiago besågs. Dystert men imponerande. Resan gick vidare till Viana do Castelo strax över gränsen till Portugal och strax därefter till Barcelos, Braga och Guimaraes. Den imponerande anläggningen Bom Jesus besågs och fotograferades och vi inhandlade souvenirer. Det var svinaktigt varmt och vi svettades ymnigt när vi gick upp alla trapporna. Det växte en sorts mimosa bredvid trapporna med underbart vackra blommor och det fanns en bra restaurang på toppen med god mat och kylda drycker.
Porto fick inte missas och vi provade flera portviner med bra resultat – och utan några incidenser trots något onykter bilfärd därifrån. Men blev kanske lite onödigt glad.
Efter tillnyktring kunde vi fortsätta till Buçacos nationalpark och besöka det lyxiga jaktslottet som även innehåller en fin restaurang. Massor med fina Azuleios, kakelplattor i vitt och blått med målade scener från jakter tex. Fanns över hela väggar.
Vi tog oss sedan till Coimbra som vi besåg, framför allt universitetet och sedan till Batalha och Alcobaça med sina enorma, fantastiska kloster. Portugal har massor med fantastiska kyrkor och kloster sedan 1500-talet då landet fick in stora rikedomar från sina kolonier och sin handel. Landet har varit ganska förskonat från krigens förstörelser och klimatet har inte förstört så mycket. Diktatorn Oliveira Salazar satt fortfarande kvar och hade makten i Portugal under 1967 men dog 1970.
På pensionatet, Estrela do Mar, på den stora sandstranden i Praia do Pedrogao blev vi några dagar och gjorde utflykter därifrån. Bland annat till Fatima – också det en imponerande katolsk anläggning där Ingrid fick en tillsägelse om olämplig klädsel (bara armar). Fatima är en av de viktigare platserna inom katolicismen. Den 13 maj 1917 uppenbarade sig Jungfrun för tre barn. Ett av barnen, Lucia, levde fortfarande i ett kloster utanför Coimbra när vi var där. Årsdagen firas varje år med många tillresande pilgrimer.
Vi besökte Conimbriga som var resterna efter en romersk stad/bosättning med fantastisk vackra mosaikgolv.
Resan gick sedan till Obidos med sin ringmur, vita hus, akvedukt, trånga gränder och mycket blommor. Vi träffade ett amerikanskt par där som vi delade mat och vin med på torget till sent på natten! Doug Campbell hade fått en tjänst i Tyskland och tog med sig frun Francis och småflickorna Kirsten och Megan, ca 3 0ch 2 år.
Nu började vi närma oss Lisboa men på vägen dit tittade vi på det fantastiska och enormt stora biblioteket i Mafra, klostret och palatset i Sintra samt Pena Palace, Colares och Cascais. Vi passade även på att besöka Cabo da Roca som är europeiska kontinentens västligaste udde. Pena Palace var fantastisk med sina azuleios och klostret i Sintra hade ett imponerande kök.
I Lisboa tittade vi på ett äventyrligt museum med hästvagnar från bland annat Filip IIs tid och Capuciner-klostret samt själva
staden med borgen Sao Jorge. Naturligtvis gjorde vi också ett besök på en restaurang i Alfama med fadosång.
Ett annat lite minne från resan var besöket på Estufa Fria mitt i Lisboa. Ett gammalt stenbrott som gjorts om till ett underbart exotiskt växthus med bl.a. söta små knallgula andungar som simmade i dammen som var grön som spenatsoppa!
När vi sedan börja vända hemåt passade vi på att besöka städerna Evora och Elvas nära spanska gränsen. Vi sökte svalka oss i en romersk arena utanför Sevilla och besåg även staden men åkte sedan vidare till Cordoba. Utanför Cordoba fanns ruinerna av Medina Azzarah. Allt hade fallit ner och låg som ett stort pussel på marken och en stor mängd forskare försökte sätta ihop igen. Vi ville åka dit om 10 år och se hur långt de kommit i jobbet men tyvärr så kom vi aldrig dit igen. Mezquita de Cordoba besöktes ganska grundligt eftersom det var mycket svalare där än utanför och i bilen.
På vägen hem genom Spanien besökte vi även ännu en parador (ofta gamla slott eller försvarstorn som byggts om till jätteflotta hotell) utanför Albaçete där jag fick lämna Ingrid ”i pant” medan jag åkte in till staden för att skaffa mera spansk valuta. Hon var en smula nervös vid det tillfället. Observera att detta var på General Francos tid vid makten.
Via Barcelona satte vi fart hemåt längs franska Rivieran mot Genéve och vidare via Hamburg till Kiel och färjan till Göteborg. Vi hann i alla fall se Hagenbecks Djurpark som hastigast.
Ett annat kärt minne på vägen hem: Vi övernattade i Meximieux och hade inhandlat en stor mängd härlig, mogen frukt av alla de slag. Vi åt den saftiga frukten över ett handfat på rummet tills vi nästan sprack. Underbart! Fast dagen efter upptäckte Eirik att det fanns en fin restaurang i samma hus, Logi de France. Den missade vi, fast vi njöt ju av all den färska, mogna frukten vi köpt på en stor marknad. De smakade ju så fantastiskt mycket bättre än samma frukter smakar i Skandinavien.
Hela resan tog nästan en månad och var på över 700 mil – och bilen höll! Vi var hemma igen 3 augusti 1972. Det var en fin, om än lite sen bröllopsresa!
Här nedan är ett urval fotografier från resan:
